- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
200

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torngluggen, det var stämning — ja, ni vet själv. Recensionen hade
tagit ett par timmar, klockan var mellan ett och två, då jag fick
gå hem. Yr och trött, men lycklig. Då dök det upp två män i
backen i Upplandsgatan. Uppför bar det, fortare kunde jag inte
gå; de båda männen dansade ett slags indiandans omkring mig,
och jag blev så våldsamt uppväckt ur mina drömmar, att jag
greps av ett kallt ursinne. Slutligen stannade jag, hjärtat
hamrade, jag måttade ett slag åt den ena av de båda indianerna, men
som han var rätt lång missade jag. Jag måste bekänna att vad jag
ville träffa, med knuten hand, var hans näsrygg — mitt
slagsmålssinne var väckt. Jag förstod att nu stod min ära på spel,
måttade ett nytt slag och mera noga och överlagt. Nu träffade
det, precis där jag ville. Våld föder våld, mannen blev ursinnig
och flämtade:

— Vad tar ni er till ?

Nu först öppnade jag munnen:

— Jag vill bara gå i fred!

Och nu ingrep den andra.

— Kom så går vi! Varpå jag blev fri och kom hem,
uppriven, skälvande, förfärad. Ty hade det blivit sak av detta, polis
och folksamling, så hade jag varit den förlorande parten, det
visste jag mycket väl. En kvinna som bar sig så åt klockan två
på natten på öppen gata, ingen Peléas i världen hade kunnat
ursäkta henne.

Ja, varför var man så rädd? Det går inte att skämta bort, det
var en hemlig könsstrid som tog sig detta skumma uttryck. Å
ena sidan en kvinna som vill välja och som inte vill väckas i
denna form, och å den andra män som glada i hågen plötsligt
förbittrades, då man visade avsky ... Ty jag kunde höra
fientligheten i den där mannens ”vad tar ni er till?” Situationen hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free