- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
205

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt körsbär och spottade kärnor bland alla bleka unga judar med
portföljer, som ilade upp och nedför trappan. Så kom då
partivän Störmer, vi tågade åstad och jag måste halvspringa för att
hinna med. Han visade mig hamnen och han visade mig på en
rak preussisk löjtnant med monokel, ”sogar schneidig”, sade han
med ett muntert sneglande ned till mig. Störmers voro
vegetarianer av den strängaste skola, medlemmar av föreningen för
drickspengarnas borttagande och hyllade principen att man inte
skulle ha strumpfötter. Fru Störmer klippte av alla
strumpfötter, så att de gingo barfota i sina kängor. Det var sunt och
i längden mycket billigt. Vi förtärde något på något
trottoarkafé och jag smusslade fegt en femtiopfennig på bordet, då vi
störtade vidare på vår rundtur. Våra måltider hemma bestodo
av kall risgrynsgröt med blåbärssaft och så fick jag choklad, som
den goda lilla fru Störmer kokade enkom åt mig. Och jag
otacksamma, rusade till Zoo, och åt en väldig biffstek bland de
rytande djuren i sommarhettan. En annan fördom hade jag
också: då man var i en storstad, skulle man gå på varieté.
Hemma fanns det varieté, särskilt Sveasalen, där jag en gång
blygts så över Lona Barrison, hon med ringar på tårna enligt
Emil Norlander, att jag blundat. Gå min väg genom hela salen
ville jag inte! Den trinda Lona hade lagt sig ned för att leta
efter något under en soffa och vänt bakdelen, klädd i något
slags uppslitsad trikå, ut mot herrpubliken. Men dock, till en
storstad hörde varieté, så jag gick ensam på St. Paul, och
Störmers sade ingenting om min smak. Där satt jag i en enorm lokal
och åt chokladkakor och hade trevligt och förvånade mig över
hur publiken strömmade till toaletterna på var sida om estraden.
Sådant gjorde man inte hemma — usch. Föreställningen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free