- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
208

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den tiden och gå ned på gatan med en liten mjölkflaska! Nej,
det gjorde man inte i Stockholm, där kunde bättre folk inte gå
med en bleckflaska annat än då den innehöll soppa åt de fattiga.

Sina ringar hade dock fru Meyer kvar, i synnerhet en stor
klar diamant, som satt på en trådfin guldring. Den blixtrade i
alla skiften på hennes fylliga vita händer. Hos doktorn fick jag
medicin i en stor flaska, det skulle tas en matsked var timme.
Jag kan undra vad den innehöll? Jag levde på den ett par dagar
i min kabyss och sedan var jag så pass att jag kunde se mig
omkring.

Men denna svindel har jag sedan alltid fått behålla, fastän
det är mer än trettio år sedan. Då jag är trött kommer den.
Hemma sökte jag den präktiga Hugo Christian Andersson för
den. Han fattade inte varifrån den härledde sig. Undernäring
— det var ett ord som inte var uppfunnet då ... Han sade
slutligen:

— Var inte rädd, ni faller inte! Det vet jag, jag är också så
där ibland och man ramlar aldrig!

Då syntes mig trösten klen, men det fanns dock något i den,
man lärde sig att ta yrseln lugnt. På parkettbänken tog det
alltid några svindlande sekunder, innan jag kunde sitta med
huvudet upprätt. Och aldrig har jag kunnat ligga utan
huvudkudde, det som man ska, för att inte få dubbelhaka! Snart lärde
jag mig att ta svindeln som en varning; nu måste du bromsa,
gå och lägg dig och ta det lugnt. Någon annan fara var det inte.
Doktor Ivan Bratt sökte jag även en gång för den mystiska
svindeln kort innan han lämnade läkarbanan. Han var frisinnad,
liksom doktor Anton Nyström, och därför gick jag dit.

— Hushålla med edra själskrafter, sade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free