Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen middag hos föräldrarna på den lediga dagen. Men om
Hugo sade jag ingenting, på bra länge.
Genom det liv jag fört och genom alla de hårda åren och min
isolering, hade jag fått en, inte självständighets- utan
ensamhetskänsla, som kom mig att göra precis vad jag ville. Och
alltså bestämde jag oss för, om uttrycket tillåtes, att denna
semester skulle Hugo och jag tillbringa i min älskade skärgård.
Ute på Norröra, dit vi seglat på oprickade farvatten, sommar
efter sommar, dit det ännu inte gick ångbåt, Norröra, där vi
landat den där gången då Hjalmar sakta och lågt sagt att det
var så vackert att se de rena vita gardinerna för fönstren och
de vitskurade golven, här ute i fjärdarna, där folket kunde
vara smutsigt och lojt — men inte var det. Hit skulle vi fara,
bestämde jag. Hugo hade ingen kännedom om skärgården. Han
var värmlänning och kände till den sidan av Sverige. Han hade,
som jag redan sagt, varit lungsjuk, så sjuk att då han legat på
allmän sal på Sabbatsberg, det lakan legat till hands, som skulle
bredas över honom snart nog, menade man. En sköterska hade
sagt åt honom, att nu vore det på tiden att han inför vad som
förestod började bli allvarsam och slutade skämta och sjunga.
Då vi gått ut till kyrkogården, hade det alltid skett i
långsam takt, han kunde ännu inte gå Kungsbacken annat än
steg för steg. Men det värsta var över, då vi lärt känna
varandra. Han var så stark, att han övervunnit vad lakanet vid
bädden förebådat. Genom sin lungsjukdom hade han dock
mist flera dyrbara år av sitt liv i den ålder då en man skall
börja hugga in på allvar.
Vi foro på en Blidöbåt. Mathilda var med för att hushålla
för oss och vi hade en hel liten lår med matvaror med oss.
Från yttersta Blidö skulle man sedan ros till Norröra och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
