Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hugo hyste en djup vördnad för familjen. En natt hade han
på hemväg från sin vakt sett paret Branting i en droska.
Långsamt hade han gått uppför Kungsbacken och långsamt i
gryningen hade hästen gått steg för steg och Hjalmar hade i
backen lagt armen om mammas axlar — den synen stod sedan
alltid kvar för honom som något vackert och mänskligt. Att vi
två, Hugo och jag, tillbragt semestermånaden på Norröra,
tyckte Hjalmar inte alls om. Jag fick veta det av syskonen, som
litet strävt gåvo mig del av det — jag var en flicka med
allehanda öden och fasoner. Men sådant kunde inte rubba mig.
Hjalmar hade skyldighet att förstå ett samvetsäktenskap, även
då det drabbade hans närmaste omgivning. Att han inte gjorde
det, bottnade i samma inkonsekventa konservatism, som kom
fram en gång, då jag anmärkte på att Publicistklubben bytte
ordförande vart halvår — ordföranden kunde på det sättet inte
hinna bli något för klubben. Han svarade:
— Det har alltid varit så och så kan det förbli!
Då skrattade man respektlöst och fick honom att litet murrigt
vända bort huvudet. Nu stod ju mera på spel. Vi gingo för
introduktionen även här omvägen via Rydberg, mamma bjöds
ensam på middag.
Mamma hade egenheten att kasta i sig maten och svälja
den hel så att hon alltid blev färdig före oss andra. Nu hörde
det fiskgratin till den fina middagen. Det hela var litet krystat
och tvunget. Mamma fann sig inte till rätta i rollen som blivande
svärmor åt en man, som stått och stirrat beundrande på henne
på klubbnachspielen och jag var angelägen att allt skulle gå bra
— och så satte mamma som vanligt ett fiskben i halsen. Hon
måste rusa ut, under tiden sutto vi två kvar och tittade ner i
tallrikarna. Men så kom hon in efter att ha klarat den inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
