- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
226

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Där skrev Gösta Adrian-Nilsson noveller, Anna Elgström, som
hon kallade sig då, skrev om japansk konst. Hon hade legat i
Paris för konststudier och började sin bana i denna tidskrift,
innan hon sedan kom till Tengvall i Stockholms Dagblad.
Mycket betalade vi inte. En morgon hade jag sett en ljusgrå
vadmalspromenaddräkt i Meeths fönster. Så kom Anna
Elgström och fick sitt honorar — tjugufem kronor. På middagen
gjorde jag en sväng över Strandvägen och där mötte jag henne,
iklädd den grå dräkten. Sedan skrev hon en följetong, belönad
med första pris i en tävlan och denna berättelse av verkligt
litterär hållning ansågs mycket chockerande.

I Mitt Hem skrev signaturen Gwen modebrev. Hon hade
gjort sig bemärkt som en ny djärv och uppriktig ande i sin
dåvarande genre, i det att hon beskrev hur man kunde sy sig en
klänning för 11,98. Anna Branting förde där in ett föredrag hon
under vanvettig rampfeber hållit för Kvinnliga
Studentföreningen i Uppsala. Det slutade så här:

”Rösträtten — ja, jag har ju också varit med om att
underteckna petitionslistan. Och min åsikt är naturligt att man ska
ha rösträtt efter man är medborgarinna i samhället och absolut
då man är skattedragande. Men i mitt innersta hjärta, som är
mitt och där jag har rättighet att känna vad jag vill och där
jag känner det, om jag vill eller inte, så är det min tro att
rösträtten har föga betydelse, annat än naturligtvis som
rättfärdighetssak. Det viktiga, det räddande, det ovillkorliga ligger i att
kvinnan blir valbar. Då!

Då ska vi få se ett annat samhälle! Men det ska inte vara
kvinnor med skägg och glasögon och kort hår (med all respekt!)
Det ska vara glansfulla representanter, som med makten av sin
personlighets inre och yttre företräden gör de tämda männen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free