- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
234

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skola for vanföra vid Wilhelmsro ooh var en djupt religiös
natur.

— Det finns ett par människor jag mycket gläder mig att få
träffa, sade hon en gång, Birgitta och Isabella Catolica.

Att stöta på en så påtaglig tro på livet efter detta var för mig
en upplevelse. Jag förstod den inte, men den tjusade mig och
fyllde mig med vördnad. Fru Ramsay var stark, myndig, säkert
tyrannisk, i alla avseenden en karaktär. Påverkade mig i
religiöst avseende gjorde hon inte direkt, men jag har kvar en gåva,
en liten traktat, Step by Step, som jag läste. Hon var också
medlem av en över hela jorden utbredd förening, där alla läste
samma kapitel i bibeln på samma dag. Ett sådant kort gav hon
mig men jag förstod inte bibeln, tyckte den var svår och krävde
oupphörliga förklaringar, som jag aldrig kunde få. Rädd för
bibeln och för religiös anda, var jag dock ej. Den hade ju aldrig
tryckt ner mig.

Var gång fru Ramsay sedan sitt hems upplösning kom till
Stockholm och tog in på K. F. U. M:s hotell, ringde hon till
mig — hon var bland annat fenomenal i att minnas
telefonnummer, och jag fick komma och träffa henne. Vart ord hon
sade var ett guldkorn:

”Det roligaste jag vet är att plantera skog”, hette det en gång.
”Och jag har levat så länge att jag fått se skog väga upp, som
jag satt.”

Hon lade en gång händerna på mina axlar och frågade mig
varför jag hette v. Kræmer och inte Lindblad?

Jag tänkte: jag kan inte göra reda för detta, hon måste tro på
min heder, jag kan inte nu ställa mig och återge mina teorier.
Så jag svarade undvikande — hon hade givetvis hört att jag
inte var vigd — och hon sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free