Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu mindre hågad att bedyra att jag var ärlig. Men
bekantskapen med henne var rik och givande, hon var en begåvad och
i synnerhet skönhetstörstande själ. Skönhet fann hon på alla
områden, det bleka, tärda, alltid spända och forskande ansiktet
hade något vackert och patetiskt över sig.
Jag fick den plats på Social-Demokraten, som jag hoppats
på — kanske Hjalmar hade svårigheter från
”kontrahentförsamlingen” av den orsaken, men vid denna tid fanns det ännu
knappt någon, som kunnat skriva om teater med så pass stora
förkunskaper, som jag dock hade. Gerhard Magnusson blev
inom kort redaktör för tidningen och det kom en generalorder
att teaterrecensionerna alltid och osvikligen skulle innehålla en
redogörelse för pjäsens innehåll. Detta för att läsekretsen skulle
få en berättelse i miniatyr till livs. Påbudet var litet svårt att
hålla då det gällde de sängkammarfarser, som just nu
grasserade på Vasan, ”Spökhotellet” och ”Borgmästarinnan” med
flera, men jag sökte lyda order. En hosta som året förut sänt
mig till Leksand ville inte ge sig; en dag dömdes jag att
inom en vecka komma bort, till fjällen. Det blev Duved en
sommar, en mycket skön tid. Hugo fick semester och vi
levde båda där uppe ett säkert mycket nyttigt liv. Första
ty jag hade mycket av min blyghet kvar. En prostinna, vilkens
namn jag glömt, tog sig an mig. Folk har svårt att tro att
ensamhet kan vara skön. Genom henne lärde jag mig dock att det
finns vänlighet hos oliktänkande och så lärde jag mig en annan
viktig sak: att förstå vad det slags människor, som vi kallade
”läsare” fått utstå! Att några andra än socialister haft det
besvärligt, var mig främmande, men jag fick nu erfara att det att
”tro på Gud” inte bara gav en skyddad ställning, utan att läsarna
hade varit lika förhånade och förföljda som socialisterna. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
