Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryckte automatiskt in som teaterskribent i Social-Demokraten.
Jag skrev nu annat, just under storstrejksmånaderna passade
jag helt trivialt på att lära mig väva, efterom jag nu var ledig.
Jag gick på Handarbetets Vänners vävskola och fick äntligen
en vederkvickelse. Men här var det samma sak som så ofta:
man hörde till en viss sort och fick inte bara vara en obskyr
elev. Vävlärarinnan ventilerade Ellen Key, som hon inte gillade
och framför gobelängsmönstret måste jag tala om henne,
försvara och uttolka henne liksom för en ung läkare firsesea Kata
Dahlström. Man hade väl gjort det gärna, om det inte varit
så meningslöst att försvara beskyllningen för omoral en
människa, vilkens vandel var så ren som Ellen Keys och vilkens
uppsåt så ädelt. Och — jag ville tala väv och garn! Men väva
gobeläng lärda jag mig dock — och sedan tog arbetet vid,
den långa, underliga pausen var förbi, såren voro huggna, och
ännu inte läkta, men läkningen skulle ta vid. För
teaterrecensenten i Social-Demokraten kom ordern: den skådespelare som
kört spårvagn under storstrejken fick sedan aldrig mer nämnas
i någon som helst roll han gjorde. Han hette Axel Hultman
och han körde röda vagnen. Vagnarna hade på den tiden färger
och inte nummer, den röda gick till Haga och hade då ännu en
ganska frän publik, den som på lördagskvällarna for till
Hagalund.
Stockholm hade alltså fått elektriska spårvagnar. Ännu på
Svenska Dagbladstiden kunde man hoppa av hästspårvagnen vid
Karduansmakargatan, men nu gick det inte för sig. Vagnen
stannade heller inte var som helst; det blev hållplatser och man
kunde inte bara ställa sig och vinka där det passade. Min första
spårvagnsfärd med detta slags vagn har inte lämnat något
intryck, antagligen för att ”trikken” i Kristiania redan tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
