- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
248

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

primören av sensationen. Fortfarande hade vi fotogenlampor. Men
— nu ville Hugo och jag flytta. De fyra trapporna voro för
tunga, och så ville man ha den viktigaste bekvämligheten — jag
nämner det, därför att det verkligen betydde enormt i fråga om
trivsel i en våning. Vi ville ha W. C. Jag gick på jakt efter rum
och fick en söt våning på nedre botten långt borta på
Norrtullsgatan, solen strömmade in även här, ty det var inte förbyggt
och det fanns W. C. Jag såg det själv och hörde vattnet spola.
Värmeledning var inte alls på tal och badrum inte heller, men
höjningen av ens bostadsstandard blev nu ändå så avsevärd att
det kändes som ett socialt trappsteg uppåt och en allmän
hygienisk trevnad.

Året efter storstrejken fyllde Hjalmar femtio år.

Det var då han fick en palm av August Strindberg, fridens
och i någon mån åldrandets palm. Mamma var bekyttad för den
stora dyra pjäsen, som nådde nästan ända till taket. Hon visste
vad herrarna inte förstodo att en sådan där orangeriväxt skulle
må illa av sin flyttning — och så fanns det små söta kattor
hemma också. Palmen levde heller inte länge. Annars var
mamma energisk med blommor, det hörde till ens lata flicktids
plåga att knoga ut alla krukväxterna någonstans — badrum
fanns ju inte, utan det blev köket eller farstun, där mamma
spritade dem med hjälp av en klädesborste, som gav fint dugg,
då man drog med pekfingret över borsthåren. Vi hade fåglar
också, grönsiskor, som mamma ”dresserade”, så att de kunde
gå på ett snöre. I en av de två vindskupor som funnos i huset
hade mamma ibland ett privat rum, där gick Kurre på lina,
spänd över det minimala rummet. Även jag bodde under några
epoker i vindsrummet, som var nätt med sina snedväggar och
sin lilla fönstersmyg. Jag sökte osa ihjäl mig där en gång, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free