Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIII.
Vid denna tid började hos oss en alldeles särskild
sällskaplighet. Ännu hade de största uppgifterna inte kommit för husets
herre, ännu var han inte trött. Vi voro ganska unga allihopa och
träffades ofta. Hjalmar hade seden att alltid, då han skulle
komma hem från kongresser utomlands, låta sammankalla oss,
så att vi fingo äta middag tillsammans. Någon gång klickade
samvaron såsom den morgon, då Strindberg skulle begravas
i ottan, som han själv bestämt, och Hugo och jag hade bett
familjen hem till oss, som hade våra fönster Norrtullsgatan 26,
där tåget skulle dra fram. Vi voro klädda och färdiga klockan
åtta och hade kaffe dukat. Då allt var över, gick hela familjen
och åt frukost på Rydberg — utom Hugo och jag, som snopna
blevo hemma. Men annars var det vanligen inga missförstånd
och vi roade oss i flera år, mest med lekar.
Vi uppförde improviserade dramer, Hadda Padda i en hydda
mellan ett par stolar, jag var den hatande hustrun med
hårstripor och Georg var den man som hatade mig och vi skreko
av svält så att familjen grät av skratt. Jag hade gjort mig vit
av puder — man hade kritvitt puder på den tiden, damer som
hade varit utomlands eller voro utländskor och hade dessa
eleganta och depraverade vanor, gingo bokstavligen omkring
”mjölade” i ansiktet. Mitt ansikte sved sedan hela kvällen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0283.html
