Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hink murbruk över sig eller köksor, som krossade tallrikar,
bagare som gömdes i skorstenar och sotare som gömdes i
mjölsäckar. För mig personligen var åsynen av en örn på en pinne
— buren såg man inte — där vinden rörde hans fjädrar, en
erfarenhet, som jag kan jämföra med en annan, den då baron
Cederström flög från Gärdet. Det var något år senare, jag stod
på sadelplats tack vare min tidningsbiljett, morbror Edvard
Jäderin med alla sina kunskaper fick stå på en enklare biljett,
vilket besvärade mig. Men allt glömdes då plötsligt flygmaskinen
lyfte från jorden. Det stockade sig i halsen på mig, jag svalde
och ögonen blevo dimmiga, det var en sekund av ett slags lycka,
som blivit senare generationer förmenad.
Den italienska filmen, ”Från Neros dagar” med Macistes som
Ursus var ett av de första stora dramerna på biografen. Man
såg en skön kvinna gå i en lund för att vid en urna möta sin
älskade, sedan såg man henne gå därifrån och stiga upp i en
droska, och då hade hon en annan, också mycket lång och
vacker klänning på sig. Man gav en gång för inbjudna ett
förförelsedrama i ett orangeri, den förförda var Asta Nielsen. Hela
pressen hade sammankallats, emedan dramat förbjudits av
censuren, som redan påkallats, vi intygade alla med stort allvar
och Daniel Fallström med allra mest känsla, att ingenting
farligt skett och att vi blivit mycket gripna — även jag höjde min
röst och fick Asta Nielsens porträtt med påskrift.
Bland det skrattretande på biografen var en fransman som
hette Prince. En annan blev populär på att han alltid hade vita
handskar. Han hette Max Linder och förekom ännu under krigets
första år. Han kom på tal vid det forum, som middagsbordet
på Norrtullsgatan 3 alltid utgjorde. Jag hade dagen förut hört
en av de kvinnliga journalisterna, Elisabeth Krey-Lange, uttala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
