Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag sänt manuskriptet per post, hade de haft lättare att komma
ifrån det. Som det nu var kom boken ut där. Jag fick så
oresonligt litet för arbetet att jag, såvitt jag minns, själv inte kunde
skicka henne mer än femtio kronor för rätten till boken, som jag
alltså köpt direkt av henne. Jag frågade henne om hon lät sig
nöja och tillade att hon fick betrakta det som en introduktion i
Sverige. Det skulle nog bli mer pengar en gång.
Och det blev det ju. Även för mig! En sommardag flera år
senare damp det helt häpnadsväckande ned en postanvisning i
min brevlåda med en summa, som jag gladeligt gav ut på min
semester. Men jag ringde till Norstedt och talade om att Sigrid
Undset fått förfärligt litet för min rätt till Den lykkelige Alder,
borde jag inte nu ge henne litet av det jag fått?
— Kära ni, sade en fryntlig manlig röst, hon har fått mycket,
mycket pengar, ni kan lugnt ta det vi har skickat.
Kaptenen hostade mycket och hårt på resan. Det skulle nog
bli bra då vi kom på värmen, då skulle allt bli märkvärdigt.
Men hostan gav sig inte. Han dog inom några år, såg jag sedan,
denne hygglige fiskarpojke från Fiskebäckskil, som skrämde
mig så med min mans alldeles självfallna otrohet för att jag for
på haven. Rädd i direkt mening var jag inte, utan hotet var ett
salt i hemlängtans sår, som alltid stod öppet.
Vid kusten av Röda havet låg en stad, som endast var
utstakad på kartan, Port Sudan. Där lossade vi brädlast och man
såg negrer som arbetare. Negrerna voro av mycket olika typer,
än slankiga och tunna och med håret insmort med kosmuts, än
statylika och väldiga, men alla blevo utom sig av glädje och
hänförelse då de genom en ventil upptäckte den stora spegeln
på matsalsväggen. Och mitt under lossningen togo de i ring
och dansade. Deras atmosfär var pepparstark, då vinden låg åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
