- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
267

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av sömn, ty det var starkt ljus hela natten. Det var kylig vår,
med samma klimat som hos oss. Japanerna sprungo ooh gingo
i regndugget med sina kimonos upplyfta och visade bara ben,
som voro blå av köld. På den tiden, år 1913, var det för en
svensk mycket ovanligt att se så mycken hud utsättas för luften,
fast man nu på varenda brygga i skärgården ser de unga
flickorna i korta byxor och bara ben och de unga männen med
blottad överkropp. Men då jag den gången såg detta vimmel
vid stationerna, förvånade mig deras spartanska okänslighet.

Vid någon station kom ett europeiskt par på. De verkade fina,
blaserade engelsmän, men voro tyskar. De hade ”gjort” Indien
och skulle nu göra Japan, hade sänt hem koffertar med indiska
broderier och annan textil och voro ”worn out”, sade den
behagliga damen, både till sina själar och kläder. De hade tingat
rum på ett hotell i Jokohama och förvånade sig över att jag reste
så på måfå. Men jag hade en stark känsla av att mitt sätt att
resa gav mer än deras. Trots att jag först nu lärde mig vad
”crackelé” var. Den tyska frun visade mig en dyrgrip som de
köpt i Kina, en helt liten vas, som hon höll ömt i sina händer.
Jag i min tur gick efter en spetsbit, som jag sytt av fin tråd
och hon uppskattade den.

Så skildes våra vägar, de stego av i Jokohama och jag for
vidare till Tokio.

Kom fram i ösregn, tog en rikshaw, kulin sprang med mig
till det finaste hotellet, ty annat var inte rådligt så sent som
elva på kvällen.

Fanns inte ett rum, sade mig den japanske portieren.

Jag svarade honom att jag inte kunde söka rum i hällregn i
en främmande stad, var så god och ge mig ett rum, hurudant
som helst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free