Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av det beprövade slaget. Så reste föräldrarna vidare till London
och jag stannade de två dagar jag hade kvar av min ledighet.
Föräldrarna ansågo att jag var väl försörjd: returbiljett hade
jag (jag hade lånat av Hjalmar en summa för resan) och
sällskap skulle jag få, så mycket mer som den äldre bulgaren hade
en ung vän, en norrman, som låg i Paris och studerade språk.
Bulgaren dök inte alls upp. Han låg till sängs, förstod jag
sedan, av brist på pengar. Då vi träffat honom, hade ju Hjalmar
bjudit. Men norrmannen? Det var ju två dagar kvar till den
sista och han ägde inte ett öre förrän underhållet hemifrån skulle
komma. Så det var att sitta på de allra tarvligaste
boulevardserveringar där han kunde få en boc öl; en kväll gingo vi på
Moulin Rouge-ståplats, och traskade till fots hem. Norrmannen
berättade om sin fästmö, som han enligt mitt förmenande burit
sig illa åt emot. Det hela var inte precis mitt ideal för nöje,
bohèmeri hade jag övernog av bland mina minnen och fästmön
föreföll mig ointressant.
Då jag då skulle fara dök den äldre bulgaren upp och vi sutto
på en av de tarvliga serveringarna vid den smutsiga Gare
du Nord och det dracks öl av de båda herrarna — jag tär inte
öl annat än då det gäller ricinolja. Bulgaren förfäktade ivrigt en
av sina många teorier, den att en kvinna överhuvudtaget var
oduglig till samhällsarbete, därför att hon en gång i månaden var
satt ur spelet. Jag försvarade hett kvinnan och bedyrade att
fysisk trötthet var något jag inte visste vad det var — men
däremot sett rätt många exempel på dagen efter hos män. Och
så skildes vi, för evigt. Jag ägde en tia då jag kom till Malmö.
Som jag skulle gå där hela dagen och vänta på kvällståget —
underligt nog — kanske beroende på att tredjeklasstågen på den
tiden inte brydde sig om direkta förbindelser — gjorde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
