Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofrid och kamp — tyskt eller franskt? Vi delades snart i två
läger — tysksinnade och ententevänliga. Sverige var inställt på
Tyskland. Så många hade studerat där och hämtat mycket
därifrån. All vetenskap ansågs tysk. Det franska kände man inte
så mycket till. Det var en främmande till sitt väsen, ansåg man,
med det tyska var man besläktad. Så var det då.
Det blev tydligt att kriget inte tog slut. Man måste hjälpa
fångarna. Det blev fångar överallt och under fångenskapen
slöjdade de och gjorde askar av tuggat bröd. Namnen Elsa
Brändström och Elsa Björkman lyste. En stor basar arrangerades
på Grand, där fångarbeten försåldes för att man skulle kunna
sända kläder till de oerhörda fånglägren, särskilt i Ryssland. Vid
denna basar stod kronprinsessan Margareta — som kommit söt
och mycket ung till Sverige och fört hit en ny mentalitet — själv
bakom en disk och hela Stockholm gick och stirrade på henne.
Invalidtågen. Damer som gingo ner med smörgåsar. Sonja
Kovalevski, den stora Sonjas dotter, kom hit med
invalidtransporter. Jag träffade henne ett par gånger. Hon var bitter
och föraktfull, uppriven och hatisk. Hon berättade för mig om
den avsky som ryska ministerns syster, fröken Nekljudov, kände
för allt svenskt. Hemma hos oss, dit jag en gång bett henne för
att bespara henne en tidsödande resa till Djursholm, där hon
bodde hos fru Therese Gyldén (hon besökte en sårad ryss på
Röda Korset), sutto vi tafatta och undrande. Sonja sade på sitt
hånfulla sätt, som jag plötsligt mindes från skolan:
— Nå, om vi nu tar Sverige, då får väl din styvfar en
underlig ställning?
Min man och jag tittade tigande på varandra, vi tänkte: är
det sådant som kallas för provokation?
Vi voro så naiva, vi visste ännu så litet om upprivna nerver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
