Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte pengar till. En jul skulle vi som vanligt ha familjen hemma,
men hade endast vår ranson smör. Jag sade: ”De får ta med sig
sitt, jag kan inte skaffa smör!” Det var vanligt att man tog med
sin egen sockerbit då man gick bort, det gjordes små askar
enkom för sockret. Nu skulle vi ha juldagsmiddag utan smör,
och det hade bra liten betydelse, då allt kom omkring.
Men den dagen hade det kommit upp en bonde på
Ekonomibolagets kontor — Hugo hade slutat på Aftonbladet. Under
kriget hade spänningen mellan Sohlman och Hjalmar, tyskt och
entente blivit ännu hårdare och Hugo — Hjalmars måg — hade
slutat. Sedan ångrade han för övrigt hela återstoden av sitt liv
att han lämnat tidningsvärlden. Nå, på detta kontor kom på
själva julaftons förmiddag en bonde med en svart kappsäck. I
den kappsäcken låg det smör och alla herrarna köpte vad de
kunde för att ta hem till sina fruar. Så det blev en makalös
juldag. Den dagen hade vi också spädgris.
Jag har aldrig haft spädgris varken förr eller senare, bara
denna enda gång, då det var olagligt och världen svalt. Men en
vän ringde och sade:
— Vera, jag har skaffat dig något underbart, du kan inte ana.
Det var den halva lilla grisen och jag måste tacka hjärtligt.
Och gott var det, fast ganska hemskt såg det ut med den ljusa,
barnlika griskultingen. Femtio kronor kostade vår halva.
Bonden med smöret hade klarat sig från bevakningen på
Centralstationen — där det gick detektiver och togo stickprov i
folks väskor. Så var det överallt, man kom över saker och man
köpte och man tog med sig, för att inte tära på andras mat.
Förunderligt nog började inte livsmedelsbristen förrän 1916 och
då ännu inte kännbart. I min hushållsbok för det året står det
för juni: ”Sockerbrist råder!” Det året kom minister Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
