Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktigt herremanssätt, jag kan aldrig glömma det. Men skrattade
gjorde vi.
Så ser jag att vi köpt flott 16 kr., potatisransonen för vintern
60 kr. Var tog vi pengar ifrån? Men vi lade alla ner allting på
mat. Och i en annan kolumn finns det rätt mycket
växelomsättningar ... Fast en post dyrtidstillägg börjar förekomma.
"Rökskadat underliv" är en post. Det var då Sidenhuset brunnit.
Så var det mörkt på gatorna. Nedre delen av Norrtullsgatan,
där vi bodde, nära Norrtull, var kantad av alléträd och då ingen
belysning fanns hände det att man törnade rakt i ryggen på en
människa. Spårvagnarna gingo sällan, jag fick för mig att jag
sena kvällarna måste fara spårvagn hem från Vattugatan
till Norrtull. Men att komma på vid Tegelbacken var nästan
ogörligt, så fullsatt var ”röda vagnen” redan där. Jag fann på
de märkligaste kombinationer och kom allt senare hem från mitt
arbete, for via Kungsholmen eller ned till Slussen för att komma
på röda vagnen där. Allas nerver voro upprivna. En gång var
jag nära att bli utskuffad då vagnen gick i full fart och var så
ursinnig själv att jag avsiktligt tog ett steg baklänges och satte
klacken hårt på den skuffandes fot med ett vårdslöst: ”ursäkta”.
En annan gång slogs en mansarm ut i trängseln på plattformen
över bröstet på mig, då förstod jag vad trängsel ville säga och
det gamla hörminnet av Kristina Nilssonolyckan steg upp.
Men då sade jag mig: man behöver inte åka, man kan gå till
fots. Jag nämnde ingenting om saken för någon, i tro att jag inte
skulle kunna hålla det löfte jag gav mig själv, att från och med
detta nu inte stiga upp på en spårvagn annat än vid särskilda
tillfällen, då man var i sällskap etc. Jag höll löftet. Jag åkte inte
spårvagn på två år. Jag nämner inte detta som ett bevis på
hurtighet, utan som bevis på hur man måste freda sina nerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
