Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omättlighet. Nu skuttade vi också omkring i vår stora sal, som
var så kall då nordan låg på. Men nu var det blidväder,
snöslask. Vi hade bett greve Cronhielm komma, men han hade av
någon anledning inte kommit i tid — han var ju ryss — utan
hade gått utanför den stängda porten någon timme, innan han
kunde meddela sig med oss. Äntligen var han där, elegant, rar och
vänlig — i tunna lackskor, utan galoscher, genomvåt av tövädret.
De där skorna var det enda han hade. Dansade gjorde han och
kysste på hand och var för resten helnykter. Han förtärde inte
en droppe numera, ty då hans förhållanden voro så förändrade,
ville han heller inte ta emot något borta.
Han sade en gång:
— Det är så, madame, att jag har en amulett om halsen. Det
är en del små runda slantar, som jag aldrig lägger av mig. Då
jag badar — pardon att jag talar om en sådan sak! — måste
baderskan flytta på kedjan när hon borstar mig, för som sagt,
jag tar dem aldrig av mig.
Den historia som gick på den tiden om en tafatt
överklassryska som hade skurat ett golv med nagelborste, gällde grevinnan
Cronhielm. Och den får inte fattas som löjlig. Den är ett
vittnesbörd om hennes mod. Hon visste inte hur man bär sig åt, hon
hade i sitt föräldrahem aldrig varit i ett kök, aldrig tagit i en
sak, som det heter. Så uppfostrades inte bara rika ryska flickor.
Det modiga ligger i att med behag och oföränderligt gott lynne
gripa sig an med dessa sysslor — sy sin dotters kläder till exempel
och alltid bevara samma lugn och samma hjärtlighet. Grevinnan
Cronhielm hade en lång tid peruk. Hennes natthår, som man
sade, var vackert, och hon var söt utan peruken med sitt fina,
smala ansikte. Men hon var van att som en kunglig ha en sådan
där tingest som kammarjungfrun gjorde i ordning, medan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
