- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
310

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra av krisen — ingen köpte något av deras varor och det var
svårt att få material. Genom Gerda Marcus kom jag med som
skrivande; i nämnden sutto dessutom allra främst fru Julia af
Burén, den blinde ordföranden i De blindas förening, Alrik
Lundberg, den blinda författarinnan och bibliotekarien Elin
Höök, Klas Lundin, son till den Lundin som skrivit ”Gamla
Stockholm” med August Strindberg, landshövding Sahlin och så
en rad hjälpare dessutom.

Man skulle alltså bli presenterad för kronprinsessan. Lustigt
nog verkar sådant spännande och litet uppskakande. Man skulle
ha vita handskar, hade man fått höra. Jag begick naturligtvis en
faute, ty jag ansåg att det vore behagligare för henne att ta i en
handskbeklädd hand än i en bar näve, varför jag behöll båda
på men i Sverige skall högra handsken tas av.

Det gjorde ingenting. Första intrycket på nära håll var
överväldigande. Det var en ung, vacker kvinna, god och förnäm. Att
hon hade vilja kände man, att hon var rakryggad och bestämd,
men på samma gång att hon såg människan bakom dem hon hade
att träffa. Jag fick från första stund en djup beundran för henne,
en nästan personlig tillgivenhet, på samma gång som man helt
självfallet neg och sade det där kunglig höghet, som var så svårt
att få över läpparna — därför att man hela tiden hade spöket
”fjäska” framför sig. Man var ju inte van, hur skulle man ha
kunnat vara det? På vernissager och sådant gick jag långa lovar
för att slippa niga, av samma orsak. Men då en nigning var
oundviklig, kände man sig hedrad och glad. Nästan aldrig har
jag träffat någon där en själ så lyste igenom och där denna själ
kläddes i en glad ung hustrus gestalt.

Arbetet i Nämnden präglades i början av hur kronprinsessan
så ärligt sökte tillägna sig vad hon inte visste och av hur fru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free