Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gullbergs tyger, Sätergläntan, H. V: tekniken, allt detta har
stigit fram sedan ur det speciella svenska textilintresset.
Brantings hade det inte. ”Jag har aldrig varit i Nordiska Museets
sängavdelning”, var en av Hjalmars mera retliga repliker, då jag
en gång yttrade mig entusiastiskt om den braheska sängens
omhängen.
Mamma måste sy hovklänning med de förhånade, men när
allt kom omkring praktiska puffärmarna, som gör alla
hovdräkter lika och möjliga att ärva, det var mycket farande med
visitkort och placeringslistor, som gjordes upp på U. D. Det
fanns till och med betjänt på Blasieholmen, felet var vårt. Vårt
hembiträde då hade fästman, han fick hjälpa till vid flyttningen
dit och engagerades som personlig uppassning åt Hjalmar, som
alltid var opraktisk. ”Manligt hembiträde” var något, man inte
visste om på den tiden. Denna ”betjänt” hörde antagligen till de
saker, som utsatte familjen för kritik.
Den som hade ett förvärvsarbete kunde inte uppehålla skenet
av att varken förstå sig på, orka eller hinna med i den stora
visit- och kortläggningskomedien, som ju hörde de invigda till. Vid ett
tillfälle hade jag äran att vara bjuden på ett te hos friherrinnan
Ebba Palmstierna, dit även kronprinsessan skulle komma. Detta
blev ett tillfälle att få använda den verkligt fina hatt jag ägde,
jag måste be mig ledig efter lunch, gå hem och byta — men
hatten fanns där inte. En följd av att inte kunna vara hemma
och vaka över sitt hus ... Hembiträdet visade sig ha haft mycket
främmande och hatten var borta och blev borta. I hast fick jag
hålla ett förmaningstal om storstadens faror för hembiträdet och
så gå på lunchen i den vanliga hatten.
Vilket inte märktes. Inte för den kanske obefintliga skillnadens
skull, utan för att både den höga gästen och värdinnan voro av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
