- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
341

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt som en person, den där icke vårdar sig, ger. Han hade varit i
Amerika nu och lämnat kvar Greta Garbo efter de tyska
erfarenheterna (den kvalmiga ”Tysta gatan”) och var full av leda
och likgiltighet för Kalifornien. De mohriska husen med
järngrindar, som då voro så moderna i filmstjärnekretsar, sade han,
voro bara kulisser; man kunde trä fingret rakt igenom väggen,
om man hade lust.

På Saltsjöbadsfesten var emellertid Mary Pickford utan tvekan
huvudpersonen.

Mycket liten med ett makalöst guldskimrande hår i en yppig
knut, ty hennes mor ville inte att hon skulle klippa det av sig,
då kvinnorna började med detta. (Det ansågs inte bara
okvinnligt, utan som ett våldförande och det berättades historier om
hur kvinnor skrikit och gråtit, då de känt sitt hår falla. För min
del gick jag länge med en ”hästsvans”, som frisören på modet
sade, den enda man då vågade anförtro saken åt. Jag ansåg att
det inte var ”min typ”, vilket var ett av de nya slagorden).

Men Mary Pickfords hår var just det som Cyrano besjunger.
Hon reste sig och tackade för alla tal som hållits för henne och
herrarna rördes nästan till tårar, ty hon vädjade som ingen till
deras beskyddarinstinkter, på samma gång som hon imponerade
med sin världsvana. Men det man visste att hon gått igenom,
hur hon försörjt sin stora familj och hur duktig hon var som
affärskvinna, av det märktes ingenting i hennes person. Hon var
det sötaste, artigaste, mjukaste, mest välklädda, men dock korrekt
enkla lilla pyre man kunde tänka sig. Det skulle sedan dansas
nere i salongen och hon dansade icke med någon annan än sin
man, som lyfte upp henne och lät henne sitta på sin axel och
se ut över den häpna publiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free