Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXI.
Hjalmar hade fått halva Nobelpriset och funderade på att
köpa en sommarstuga. Det gjordes för den skull färder ut till
Ljusterö och andra skärgårdsorter, ty han ville bo vid öppet
vatten, Saltsjön, inte inne i landet eller vid Mälaren. Men det
hela strandade. Egentligen hade han väl inte lust, det var mera
vi som voro ivriga och planerade för barn och oss själva. Han
var nog också trött redan nu.
En lunch, då jag kom ut från bolagets hus, såg jag Hjalmar
gå förbi på gatan, ensam, med de snabba, korta stegen, litet
lutad och utan att se. Man störde honom inte. Människor vände
sig om och sågo på honom, som alltid, ty det var många år som
han inte kunde gå okänd någonstans. Synen av honom skall alltid
stå fotograferad på just de stenar där jag såg honom då. Det är
ofta så att man med ens ser hur en människa blivit trött eller
visar den ålder hon har. Så var det nu — han var så försjunken
i sig själv, så borta från världen, att det blev som en
uppenbarelse. Längre än så tänkte jag inte då.
Denna sommar hade jag fått ett erbjudande att översätta ännu
en bok om Coué och bad att i stället få skriva en själv, original
vore lika gott som ännu ett engelskt öga. Förslaget togs emot
och jag for till Nancy, där jag gick på Coués mottagningar och
mest hade intryck av hans publik eller klienter. Det var det
krigströtta Frankrike, de vemodiga kvinnorna, de hålögda, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0382.html
