Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som mist sitt lugn. Men där var också blyga bondgummor och
kroppsarbetande människor med stora händer, magra gestalter
och barnatrygga ögon. Och Coué själv var allra mest lik
morbror Edvard Jäderin, kunnig, klok, anspråkslös och god. Fredrik
v. Friesen med fru Malin lågo samtidigt i Aix-les-Bains. Han
telegraferade mig dit och jag kom ganska utsliten, ty det var ju
att kasta sig från ett arbete till ett annat, detta att utnyttja
semestern till ett Couéreportage.
— Skynda dig, sade han, vi reser till Venedig! Du blir
vår gäst.
På vägen övernattade vi i Milano och promenerade litet på
gatorna, sedan vi sett dômen. Så fångades våra ögon av den bild
vi sökt: ett stort porträtt mot flammande röd bakgrund
föreställande den där Mussolini, som det talades så mycket om.
Vi voro i god stämning både nu och hela resan — att få
komma till Italien! Så vi ställde oss framför bokhandelsfönstret
och skämtade. Hur såg han ut, vad hade vi för intryck? Jag
råkade vända mig om. En ring av sex, sju unga män, barhuvade
som alla unga män i detta land, hade hotfullt och seriöst slagits
omkring oss och alla hade svarta skjortor. Var det så verkligt
”svartskjortorna”?
Venedig var inte så mycket kanalerna som San Marcoplatsen,
denna sal under fri himmel, med sina bodar och sina kaféer och
denna oavlåtliga ström av människor som flanerade förbi
kaféborden. Det tycktes oss att andan här var lättare än i Paris. Man
mötte — om man lät bli att gapa på Mussolinikorten — ingen
främlingsfientlighet och all den militär som vimlade överallt var
operettelegant och stilfull, fastän dessa män voro så mycket
kortare till växten än våra ogemytliga, vackra ljusblå officerare
på Lindarängen. I Venedig köpte jag glas i en antikbod och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
