- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
347

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, ni har rätt.

Det är det vi inte besinna: att det dock en gång ges frid åt
människor. Man unnar inte människor ro, man ser inte döden
som en gåva, man ser inte att döden är den stora skänken, som
äntligen ges. Vad man än sedan tror om ett fortsatt liv — som
jag är så fast övertygad om som man kan vara om andliga ting,
vilka ingen kan bevisa — så kommer döden som en vila, då
andra slutligen få ta vid.

Vid denna tid hörde man för första gången talas om radio
och började intressera sig så smått för den nya uppfinningen
vars väldiga utveckling man dock inte kunde drömma om.
Mamma hade fått en radio — en kupa med en kristall i, den
skulle nås av en liten tapp och om man klämde ett par lurar för
öronen skulle man höra något. På den tiden kunde
verkstadspojkar göra sådana apparater för en åtta kronor sades det.
Någon frågade på en bjudning på Norrtullsgatan 3 Hugo om
vi hade radio.

— Nej, svarade han, Vera vill inte.

— Nej, sade jag, det blir ju alltid gräl där det finns radio!
Och gräla, det kan man göra ändå, det ska vi inte skaffa hem
extra apparater för.

Men det kom en radio, en bräda med något som såg ut som
små nystvindor, i och för sig ganska söta, med bruna trådar
uppnystade på och så lurar förstås, och en antenn, som gjorde
det dyrare. Hela grejen med de små nystvindorna och skrotet
gick till över trehundra kronor, som jag betalade i etapper. Då
detta var betalt, skaffade vi en riktig radio. Man slapp lurar och
hörde vad som spelades — mest dragspel.

Men så fick mamma grammofon. Det köptes rätt många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free