Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skivor, de vevades och spelades av hjärtans lust — en tid. På
mammas födelsedag var det nästan alltid en supé med småbord
och arrangemang. Man var gärna utklädd och Anders de Wahl
var, som alltid där han visar sig, den som gav det hela flykt och
sving och en fläkt från den stora dikten, ty han läste alltid upp
och gav oss lika mycket som om vi stått i kö på Konserthuset.
Men födelsedagen 1924 var det inte ett så där stort
främmande, tiden var för brådskande mellan alla utlandsresorna. Den
sommaren hade det varit stor valrörelse och Hjalmar höll sina
stora tal, nu i Vasaparken samt i Göteborg. I oktober blev det
socialdemokratisk ministär för tredje gången. Statsministern
måste resa till Bryssel för ett rådsmöte i folkförbundet om en
gränstvist i Turkiet ... I november var han hemma igen och nu
märkte vi hur trött han var.
Det var inte mera samma fromsint fogliga leende över våra
nöjen. Grammofonmusiken pinade honom och vi måste slutligen
stänga av. Han hade skämt bort oss med sin tolerans, med sin
sällskaplighet och sin glädje att se familj och vänner samlade.
Så blev han sjuk i influensa, kunde därför inte resa till Rom,
utan dåvarande utrikesminister Undén fick resa i hans ställe.
Han blev bättre och man anade ingenting — annat än denna
trötthet, som så nästan med en gång hade märkt honom och som
han aldrig själv talade om.
På Annadagen den 9 december kom jag för att uppvakta
mamma och möttes av en bestört stämning. Hjalmar hade varit
på någon invigning och skulle skriva in sitt namn i en bok, då
han blivit sjuk och måst fara hem. Hans sovrum var till höger
i hallen, där låg han nu. Augusta Lindberg, som aldrig försummat
att visa mamma prov på vänskap, var hemma för Annadagens
skull och hon bestämde nu rådigt och fort att Hjalmar måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
