Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Brev från Hjalmar Branting till Vera von Kræmer. |
| 26. 4. 1920
Kära min lilla Vera! Du har skrivit så vackert om Dina föräldrar att det är mig ej möj- ligt att tacka i den fina form som vore den enda riktiga. För egen del har jag bara en bävande känsla att Ni, mina närmaste, gå omkring och tro och äro t.o.m. litet stolta över att se i mig ”en stor man”, och så vet jag ändå själv inte bara de svagheter och fel som Du så diskret glidit förbi i Din skildring, utan framför allt att det i verkligheten är mycket anspråkslösa mått på det positiva, som skulle bära det hela. Enda trösten är att kollegerna från andra partier hemma och ute inte häller just alltid äro så hypergeniala. Men fast Du således lyft upp (vänd!) |
| det hela mycket för högt, är Din ordmålning hållen i så varma färger och smådragen så väl iakttagna och inpassade att jag tycktes själv det var riktigt vackert att läsa det — jag skäms, men så var det. Jag bara grubblar förgäves på vad det är för ena som jag knäpper ihop mig inför, och som Du tycker sker med orätt, ty det fordras väl också! Din far [Hjalmar Branting] som tackar Dig för all kärlek, sedan Du var liten och till nu. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
