Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det låg någonting så stolt befallande i hans gång,
någonting så förnämt i det högt burna, af en pälsmössa
betäckta hufvudet, att ingen vågade första kastet, så
litet man än eljes kan beskylla en stockholmsk gatpojke
för klenmodighet eller berömma honom för delikatess.
Mannen i frisrocken hann således flere steg förbi stället
for den hotande faran, under hvilken tid angriparna
endast tviflande sett på hvarandra; men nu framstörtade
en långbent, rödhårig slyngel och applicerade, liksom
han blygts öfver sin nyss visade obeslutsamhet, en
gigantisk snöboll med en sådan säkerhet och ett sådant
eftertryck mot den ensamme vandrarens pälsmössa, att
densamma föll af och blottade en hjässa, betäckt med
sällsynt täta och rika, men grå lockar.
Mannen i frisrocken hann knappt vända sig om efter
denna obehagliga öfverraskning, förrän en mindre gosse
sprang fram mot den rödhårige och fällde honom
ögonblickligen till marken med ett väl måttadt slag och ett
skickligt användt krokben, under utrop: »Du satans
räf! Jag ska’ ta mig tusan dj- lära dig att ha respekt
för gammalt, gråhårigt folk!»
Efter denna handgripliga gärd åt rättvisan flög han,
vig och kvick som en ekorre, att upptaga och räcka
mössan åt den gråhårige mannen, som, förundrad öfver
denna scen, låtit den ligga bredvid rännstenen, dit hon
blifvit slungad. »Förlåt, gode herre!» sade han med
detsamma och bugade sig lätt, »den där tjufpojken vet
icke att skilja på folk, men så har jag också gett
honom, hvad han behöfver.»
Den rödhårige gatpojken hade emellertid svärjande
rest sig upp och skyndat till sina skrattande kamrater
i portgången.
»Du är en rask gosse», sade mannen i frisrocken
med stark, men vänlig röst. »Hvad heter du?»
»Napoleon», klingade gossens fina, välljudande
stämma.
»Napoleon? Men du har väl också tillnamn?»
»Hvad skulle jag göra med det? Men annars har
jag också hört dem, som kallat mig Tengvall efter min
fostermor, som jag bor hos.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
