Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Napoleon framförde sitt ärende.
»Sitt ner, sir han!» sade professorn och böjde på
den breda hakan. »Hvilken bok har han läst, sir han?»
»Naturligtvis herr professorns», sade Napoleon
med en behaglig bugning och ett intagande småleende.
Detta diplomatiska svar hade hans Mentor lärt
honom, och detta hade en underbar verkan; ty
professorns breda ansikte uppklarnade, såsom fordom
Moses’ på Sinai.
»Då behöfver jag icke examinera honom, sir han,
min vän. Då kan han mer tyska, än han behöfver
för att bli antagen, sir han, min bäste vän.»
Därmed var den examen öfver.
»O, författareegenkärlek! När förnekade du dig
någonsin?[1]
(Ur »Knut, poetisk kalender»,
Stockholm 1817.)
-
Då Napoleon utkom från den lilla flygel, där
professor S.....s bodde, såg han, huru en lång,
skranglig, rödhårig, fräknig kadett, med ett tämligen
dumt oeh elakt utseende vinkade honom till sig från
dörren till den inre slottstrappan, hvilken under
lektions- och öfverläsnings-timmarna aldrig utan tillstånd
fick öfverträdas. Napoleon lydde tecknet och framgick,
dock med en tämligen trotsig min, till den rödhårige
kadetten, som nu upplät sin breda mun och frågade:
»Huru har examen gått, din arma anka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
