Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjusande varelse?» hviskade den senare. »Du är om
möjligt ännu vackrare i denna förklädnad; och huru
kan du vara ledsen, då du hvilar mot mitt hjärta?»
»O, hvad har jag icke vågat för din skull? Du
missbrukar din makt öfver mig, men ... men ... det
är sista gången, vid den lefvande Gu....»
»Svär icke, du lilla tjufpojke!» sade kadetten och
tystade med en lång kyss det halft uttalade ordet.
»Nästa söndag står du ju brud med den gamle baronen,
och sedan ... sedan får jag ju umgås i ditt hus? Icke
så?» En lång suck blef svaret.
Napoleon hade sett och hört nog. Med högt
rodnande kinder smög han sig ljudlöst bort, och vissa
besynnerliga tankar stego för första gången i hans hufvud.
Han hade läst åtskilliga romaner, hvilka gjort djupt
intryck på hans lifliga sinne; men nu hade han funnit
ett litet stycke roman i verkligheten. Högst
förunderligt föreföll det honom likväl, att en ung kadett redan
hunnit bringa det så långt, att han hade rendez-vous
med en förklädd älskarinna; en älskarinna, som på
köpet stod i begrepp att blifva en annans brud och
således visade sig trolös mot båda. Han kände icke i
sin lyckliga enfald, att passionerna lika lätt kunna
brådmogna i många af de högre familjekretsarna som uti
de fördärfvets tillhåll, ur hvilka han själf till all lycka
i tid blifvit räddad. På båda ställena fattas ofta
moderlig tillsyn: på det ena genom ständiga offer åt
sällskapslifvets behag och kärleken till yrande nöjen; på
det senare genom bristen på det nödvändigaste och
därigenom förorsakad liknöjdhet eller förakt för allt
hvad som eljes är heligt.
Under det vi gjort denna lilla moraliska betraktelse,
har Napoleon, som ganska förnuftigt beslutat att
hemlighålla, hvad han nyss erfarit, hunnit till grinden vid
trädgårdsgymnastiken, hvarifrån man kommer ut på
stora landsvägen, som leder till Solna. Där höll en
täckt hyrvagn, och då han vek förbi densamma, stack
ett fruntimmer ut hufvudet genom vagnsfönstret och
frågade oroligt den unge vandraren: »Har ni i parken
mött någon ung kavaljer, min herre? Det är min –
son, och jag är bekymrad öfver hans dröjsmål.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
