Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högre och förnuftigare mening, emedan den, som skall
gjuta blod, äfven bör vänja sig att äta detsamma[1]; men hvad kraft och mod man kan »insupa» ur
vattenvälling, är en hemlighet, som en större köksmästare än
jag må söka att utröna. För små barn, som nyligen
släppt spenarna, är visserligen välling en rätt hälsosam
föda, men att 9 (säger nio) gånger i veckan därmed
undfägna ynglingar mellan 13 och 20 år, blifver likvisst
alltid en smula för mycket. Dock – för en hungrig
mage smakar äfven välling rätt godt, och man kan nog
få äta sämre mat i sina dagar, när man kommer ut i
världen och nödsakas att föda sig själf.
Den dag, på hvilken vår hjälte iklädde sig en
kadetts skepelse, var en tisdag, en riktig »vällingsdag»,
emedan det då vankades välling både till frukost och
afton; ja, man kunde gärna säga äfven till middag,
ehuru den då serverades under ett annat namn och i
en annan färg. Den hette nämligen då »vattensoppa»,
något brunfärgad af sirap, men kallades af kadetterna
ganska betydelsefullt fientlig soppa af den orsak, att
nästan aldrig någon enda kunde förmås att smaka
densamma, utan ansåg den som en verklig fiende, med
hvilken man ville undvika all möjlig beröring. Man
nöjde sig med de fem därtill hörande sviskonen, hvilka
man erhöll – icke kokta i soppan, utan – torra,
därför att eljes de, som sutto närmast vid tennskålen,
hvari den fientliga soppan befann sig, troligen skulle
hafva tillskansat sig hela sviskonpartiet. Som man
dessutom till denna middag fick salt kött med stufvade
kålrötter och godt svagdricka, behöfde ingen gå hungrig
från bordet, fast soppan stod orörd.
Under marschen nedför slottstrapporna och öfver
stora borggården till matsalarna tillsades Napoleon af
Henning och andra kamrater, till hvilkas »bunkalag»
han nu hörde, att han denna kväll, i likhet med hvad
han såg dem göra, skulle »bälga i sig» välling allt hvad
han förmådde, emedan kåren föresatt sig »äta läns»
för att hämnas på entreprenören, som en längre tid
gifvit dem dåligt smör, utan att de på sina förnyade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
