Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Napoleon, som utgått från nödens hydda och som
dessutom föga ätit på hela dagen, hade af verklig aptit
uträttat lika mycket som hans kamrater af pojkaktighet
och låtit sig vällingen väl smaka, ända till dess han
kände, huru den, så att säga, stod honom i halsgropen.
Då satte han den till bägare förvandlade tallriken ifrån
sig och drog en »djup, oändlig suck», som kom hans
sidokamrater att brista i gapskratt.
»Bra, förbannadt bra, min kära Rasch!» ropade
Henning, hvars vackra ögon strålade af barnslig glädje
öfver den vunna segern, »i morgon middag, då
’Plunt-maja’ kommer hit, skall du på min bekostnad få äta
dig mätt af hennes delikata pluntor (en sorts pastejer).
Men hvad tyckte du eljes om vår välling?»
»Sämre kan man få», svarade Napoleon, i det han
tänkte på den kost, han fordom njutit hos sin fostermor.
»Nå, det var då det oförskämdaste jag ännu hört
någon människa säga!» utropade Henning med komiskt
allvar. »Men lika godt – saliga äro de, som tro!»
»Stig opp!» kommenderade nu kompani-officern,
för hvilken inga vidare protester gällde, sedan kadetterna
ej velat, eller rättare kunnat äta af den i stället
för välling erbjudna maten; och »opp» stego de också,
men denna gång mot vanan tunga och flåsande efter
det förfärliga arbete, de så onödigtvis underkastat sig
och hvaraf flere redan under marschen till logementerna
kände verkningarna.
Inkommen i det höga, gasupplysta, ytterst snygga
och med dyrbara porträtt af svenska hjältar behängda
logementet, anvisades Napoleon af sin korporal, hvilken
icke var någon annan än hans första bekantskap, hans
så kallade mentor, den säng, den komod och det gevär,
som han hädanefter ägde att anse sig tillhöriga.
Därefter gick korporalen att kasta sig på sin mellan väggen
och kakelugnen befintliga säng och lät sedan Napoleon
stående berätta eftermiddagens äfventyr, åt hvilka han
leende skänkte sitt höga bifall.
»Du har gjort det både bra och lätt ifrån dig, min
kära Pålle», sade han därefter, »men tacka du
emellertid din nådige Gud därför, att du sluppit att komma
hit för sex år tillbaka som jag. Då hade du fått pröfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
