- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
102

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögon hjärtligt sågo in i Napoleons. Frestelsen var stor,
men vår hjälte tvekade icke ett ögonblick i sitt beslut
att besegra den. Hastigt reste han sig upp och sade,
i det han med blossande kinder kastade en nästan
vredgad sidoblick på friherrinnan: »Henning! detta upplag
får icke drifvas för långt, och din unga syster är
alldeles för god att vara föremål därför. Förklara henne
nu, hur saken hänger tillsammans, och bed henne
äfven, om det är henne möjligt, att ursäkta mig, som
kunnat gå in på en sådan obetänksamhet ...»

Sedan Napoleon sagt detta, sprang han hastigt in i
»boudoiren» ifrån den både förvånade och förskräckta
Angélique, som icke visste, hvad hon skulle tro, men
emellertid var långt från att ännu ana rätta förhållandet.

»Henning! Fanny! hvad är väl detta? »Tag kan
omöjligt förstå fröken G....s uppförande ....»

»Hör på, min lilla snälla syster», sade Henning
och slog sin arm om den unga flickans hals ... »men
du får först lofva mig att icke bli ond ...»

»Ack! har du väl någonsin sett mig ond, Henning?»

»Nej, du lilla ängel. Men nu förhåller det sig så,
att denna fröken icke är någon fröken, utan helt
simpelt en välbeställd kadett liksom jag.»

Rosen har ingen skönare purpur än den, som nu
öfvergöt Angélique’s kinder, men därpå förde hon
hastigt näsduken till ögonen och brast ut i gråt.

»Ack nej, gråt icke, min goda, lilla syster, ty då
blir jag alldeles förtviflad», sade den lika lättrörde som
lättsinnige Henning. »Det var ju bara ett litet skämt,
som friherrinnan och jag uttänkt. Vi ville roa oss en
liten smula åt ditt bryderi, då vi båda veta, huru skygg
du är. Kadetten är samme vän, om hvilken jag så
ofta talat med dig och som spelade flicka på vårt
sällskapsspektakel, hvilket du icke ville bevista. Se så,
gif mig nu en kyss och blif glad igen, ty det var ju
bara lek alltihop ...»

»Alltid lika obetänksam!» sade Angélique, som
försökte att småle, »men hvad kan jag icke förlåta dig,
min älskade bror? Men kom nu och låt oss fara hem»,
fortfor hon och kastade en blick af förebråelse på
friherrinnan; »här har jag redan varit länge nog.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free