Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack, hvartill behöfves ett namn, mitt goda barn?»
»För att ständigt upprepa det i mina böner ...»
Mannen i frisrocken klappade Napoleon på hans
blossande, tårade kind och svarade vekt: »Jag har
mina skäl att dölja mig, barn! Villkoret för att du en
gång skall få lära att känna mig är, att mitt försök med
dig lyckas, att du blifver hvad jag till Gud hoppas du
skall blifva, en redbar, hederlig och duglig medborgare
i samhället. Skulle jag åter misslyckas, skulle du
afvika från dygdens väg, är det ju bäst för oss båda, att
du icke vet, hvem som då tager sin hand ifrån dig.
En bedröflig erfarenhet har lärt mig detta
försiktighetsmått. Kanske att äfven någon stolthet ingår häri:
jag vill icke, att den hånande världen skall begabba en
illa använd människokärlek. Jag vill numera endast
framvisa mina lyckade experiment, och äfven dessa
först sent, först då, när karakteren hos mina
skyddslingar hunnit att stadgas och gifver borgen för, att den
icke gärna bör kunna undergå någon menlig förändring.
Men du ser emellertid, mitt barn, att det endast beror
på dig själf, att i framtiden all hemlighet mellan oss
skall försvinna. Blif god, blif ädel, och jag skall med
stolthet trycka dig i mina armar och för hela världen
erkänna dig för min älskade fosterson. Undvik dåliga
eller lättsinniga kamraters umgänge, var flitig,
uppriktig – och du skall lyckas. Behöfver du någon gång
ett faderligt råd, så skrif mig till under den adress, du
hittills begagnat, och var alltid öfvertygad om, att jag
framdeles liksom hitintills skyddande vill vaka öfver
dig. Förmodligen får du icke nu på länge återse mig,
ehuru jag nog skall veta att förskaffa mig tillfälle att
se dig, då du minst anar det. Min tid är knapp och
jag måste nu bjuda dig farväl. Kom ihåg, hvad jag
sagt dig på denna heliga afton, och nämn för ingen,
ej ens för din bäste vän, det ringaste angående din
hemlighetsfulle beskyddare, som ber dig vid
hemkomsten öppna denna ask, i hvilken du skall finna ett
kanske kärkommet minne af honom. Farväl! farväl,
mitt goda barn!» – och härvid drog frisrocken
Napoleon med värma till sitt bröst.
Vår innerligt rörde hjälte ville åter bemäktiga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
