Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin välgörares hand for att föra den mot sina läppar,
men denne tryckte honom ånyo mot sitt bröst och sköt
honom sedan sakta mot den öppnade vagnsdörren.
Hyrkusken satte därefter af, allt hvad hästarna förmådde.
Inom sig välsignande den ädle välgöraren och med
ett fast beslut att göra sig honom värdig, återvände
Napoleon långsamt till slottet, där han vid sitt inträde
fann lika mycket glädje och stojande munterhet som
nyss förut sorg och tystnad.
En frikadett hade några dagar förut genom en
forbonde från sin goda mor, en fattig militäränka, fått
sig tillställd en fjärding af det yppersta julbröd och en
d:o af de skönaste äpplen. Detta var allt, hvad hon
kunde skänka sin ende, älskade och efterlängtade son,
för hvilken hon saknade tillgångar att bekosta en
hemresa, men som nu frikostigt ställt fram båda
fjärdingarna till kamraternas disposition, under det han med
glädjestrålande ögon hörde, huru dessa oupphörligt
prisade hans »rara mammas rara bröd».
Sedan äfven Napoleon erhållit en präktig julbulle
af den godhjärtade frikadetten, som var en af de
flitigaste och förhoppningsfullaste ynglingarna vid
krigsakademien, gick han i en vrå att öppna den ask, han
nyss erhållit af sin välgörare, och hvem kan måla hans
glädje, då han däri fann hvad han ofta hemligen
önskat sig, nämligen ett vackert guldur med kedja af
samma metall! På urets boett stod en devis, på
hvilken han hastigt tryckte sina läppar. Devisen var af
följande lydelse:
»Nyttja tiden; Tiden är ett lån:
Du skall i himmeln svara för hvar timma».
Inlagda i ett papper fann han äfven fyra dukater,
hvilka han genast stoppade i fickan och gick sedan att
för kamraterna uppvisa sin rara julklapp. Under det
denna behörigen beundrades samt gick ur hand och i
hand, smög han sig oförmärkt ut, men återkom efter
några minuter för att deltaga i de andras glädje. En
liten stund härefter inkom den gamla kantige,
flintskallige, långskranglige och halte vaktmästaren Edberg med
en påse på ryggen. Denna påse var adresserad till den
frikostige frikadetten och innehöll – matjord. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
