Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du helt ogenerad och stig upp så länge. Jag har ett
litet ärende att först uträtta. Angélique kan hålla dig
sällskap under tiden.»
Då Napoleon inträdde i den ståtliga salongen, fann
han den alldeles tom, emedan tiden for vidare
nyårsbesöks afläggande redan var förliden. Han satte sig
därför ned och började bläddra i en stor, dyrbar
gravyrsamling. Själf mycket road af teckning, fördjupade
han sig så i åskådandet af de mästerverk, han nu såg
framför sig, att han icke märkte, huru Angélique tyst
inkommit och satt sig i en länstol ej långt från honom.
Då den unge konstälskaren icke tycktes hågad att
upphöra med sitt ifriga betraktande, fann sig Angélique
slutligen nödsakad att göra ett lätt buller, vid hvilket
Napoleon genast for upp och ursäktade sig, hvarefter
han enligt bruket framförde sin nyårsönskan, hvilken
tämligen t besvarades. Därpå inträdde åter en
förlägen tystnad. Som vår hjälte dock insåg, att han
borde säga något, hittade han snart på ett lyckligt
ämne, då han började att prisa den predikan, han
nyss åhört.
»Ack, ja! jag har ofta hört lektor E–n berömmas
och skulle bra gärna önska att själf en gång få
höra honom.»
»Ingenting är ju lättare!» utropade Napoleon, som
gärna ville se den vackra flickan på Karlberg.
»Ja, om min goda mor har tillfälle att vara mig
följaktig», sade flickan med en lätt suck.
Åter en längre tystnad.
»Henning och jag mötte friherrinnan M..... nyss
på gatan», sade ändtligen Napoleon, visserligen med
stor förlägenhet, men med fast beslut att återvinna nåd
för Angélique’s ögon samt att på samma gång om
möjligt varna henne för denna kvinnas sällskap, hvilket,
detta sade honom hans moraliska instinkt, icke kunde
vara af nytta för en ung, oskyldig flicka.
Vid friherrinnans namn göt sig en hastig rodnad
äfven öfver Angélique’s kinder och ett sakta
framhviskadt »jaså» var hennes enda svar.
»Jag tycker, att den där friherrinnan är ... något
besynnerlig», stammade vår hjälte, »och ... och ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
