Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessutom märkte jag, sist jag hade den äran att vara
här, att ... att ... hon icke ... talar sanning.»
En klar, glad blick och ett vänligt småleende var
Angélique’s svar.
»Dessutom skulle jag vilja be fröken om en sak»,
sade Napoleon beslutsamt.
»Och det är?»
»Att ... men lofva mig först att icke bli ond ...»
»Ni vet ju redan, att jag aldrig blir ond», svarade
flickan och fäste sina milda blå ögon med någon
förundran på Napoleon.
»Nåväl ... tala då så litet som möjligt med
friherrinnan ...»
Den unga flickan sänkte sina helgonlika ögonlock
och hviskade icke utan en viss förvirring:
»Rådet är godt, och jag ... vill följa ... det ...
men lofvar ni, att ... att göra ... detsamma?»
»Ja, vid Gud!» utropade Napoleon glad, och hans
ansikte antog därvid detta öppna, trohjärtade uttryck,
som var honom så eget.
»Nå, då äro vi fullkomligt sams igen», sade
Angélique, som nu stigit upp, och räckte därvid sin hand
åt Napoleon. »Liksom ni, tycker ej heller jag om
friherrinnan, ehuru hon mycket umgås i vårt hus,
synnerligast då ...»
»Hvad menar fröken?» frågade Napoleon, då den
unga flickan märkte, att hon sagt för mycket, och
tvärtystnande vände sig bort.
»Å, ingenting ...» hviskade hon därpå förlägen;
– »men hvad den Henning dröjer, nu igen! Han har
så mycket annat att sköta, att han alldeles glömmer
sin stackars syster. Ack, jag känner mig nu så förfärligt
ensam, sedan min far rest tillbaka åt landet.»
Och nu började hon liksom förra gången att med
strålande ögon tala om denne älskade far, som hon
nästan tycktes afguda, och Napoleon afhörde med
begärlighet den ömma dotterns fromma utgjutelser.
»Ack, huru lycklig är icke ni, min fröken, som
har en far!» suckade han därvid ofrivilligt.
»Är ni då faderlös?»
»Ja, både fader- och moderlös», svarade Napoleon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
