Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det syntes, som Angélique råkat i en inre strid.
Hon lyfte sitt hufvud, liksom färdig att yttra något,
men sänkte det snart åter; ändtligen sade hon med en
ton, som visade mycken bestämdhet i viljan: »Napoleon!
möjligen handlar jag orätt; ja, jag gör det, men ...»
»Hvad? Skulle ni väl veta någonting om min
– förmyndare?» ropade Napoleon uppfarande.
»Det är min far», hviskade Angélique och tryckte
handen mot hjärtat.
Utom sig af öfverraskning och glädje, slöt Napoleon
flickan i sina armar. »Gud!» ropade han, »Angélique
är då hans, hans dotter, Henning hans son. Jag kan
då åtminstone för er få uttrycka min eviga tacksamhet
för min räddning från nöd och fördärf. Välsignad vare
denna stund!»
»O, måtte den så vara!» sade flickan och gjorde
sig sakta lös ur den förtjuste Napoleons armar.
»Hemligheten är nu yppad, min vän. Jag kunde omöjligt
förmå mitt hjärta att längre förtiga den för er, så öppen,
så erkännsam, så god ... Jag ville så gärna bereda er
en glädje. Jag ville, att ni skulle veta, hvem ni
välsignade. Dessutom är denna hemlighet mig icke
förtrodd: jag har själf kommit den på spåren. Ni minnes,
att ni första julen vid Karlberg fick till julklapp ett
guldur. Detta ur upptog ni vid ert besök härstädes
kort därefter. På boetten stod en inskription:
’Nyttja tiden! Tiden är ett lån:
Du skall i himmeln svara för hvar timme.’
Nåväl, samma ur hade jag julaftonen på eftermiddagen
sett på ett bord i min älskade fars rum, där jag
gjorde ett besök, medan han händelsevis var ute på
några ögonblick. Som jag kände min fars hemlighetsfulla
sätt att utdela sina gåfvor, förteg jag, hvad jag
sett, och då jag sedan fann uret i er hand, anade jag
hela förhållandet. I halftannat år har jag således vetat
mera än ... du. Ja», fortfor hon, blygt rodnande,
»låtom oss säga du till hvarandra i hemlighet, då vi
på sätt och vis i hemlighet äro syskon. Vi hafva ju
samma skyddsängel att tacka för allt ... ja, jag vill
vara din syster, gode Napoleon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
