Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig friheten att hälsa er välkomna på min skuta. I
hafven kanske gjort mig den viktigaste tjänst den ena
människan kan göra den andra, och sådant bör
åtminstone en sann sjöman aldrig glömma. Då herrarne
också äro sjömän, är det icke omöjligt, att vi en gång
få återse hvarandra i mitt nya hemland, och kommer
någon af eder till Newyork, så vågar jag tro, att man
där lätt skall kunna gifva eder anvisning på kapten
Paterson, som då hoppas kunna på något sätt visa
sin erkänsla.»
Glasen tömdes, och sedan börjades ett så tappert
ätande af de framsatta rariteterna, att vinet troligen
blifvit förglömdt, om ej den gästfrie kaptenen då och då
gjort sina påminnelser. Den kejserliga undfägnad, hvaraf
de flera dagar njutit, kunde icke ens jämföras med
denna, hvilket Napoleon också förklarade sin värd, som
nästan oafvändt betraktat hans vackra ansikte, under
det han åt.
»Ack! om det är så, min herre, skall jag i morgon
dag sända er några korgar af det här lapprit»,
ropade kaptenen glad; »och jag vet också, att unga
magar icke försmå sötsaker.»
Napoleon tackade artigt för tillbudet, som, minsann,
icke heller var något att förkasta. Men tiden
led, mage och strupe förmådde icke mera, och de unga
vännerna sågo sig nödsakade att taga afsked af den artige
kaptenen, som de måste lofva att vid första tillfälle
ånyo besöka i sällskap med deras samtliga kamrater.
Men det tycktes, som kapten Paterson hade en synnerlig
otur med sina bjudningar, ty när vännerna kommo
ombord på fregatten, fingo de höra, att densamma redan
dagen efter den påföljande skulle afsegla.
»Nå, nå, detta var en bedröflig nyhet, men jag
får ändå mina fruktkorgar i morgon!» tänkte Napoleon.
Men ödet hade bestämt, att han ej heller skulle
få dessa.
En af fartygets skeppare kom och lämnade honom
ett bref, som han sade sig hafva på gatan erhållit af
en ung herre. Napoleon bröt det och läste med lika
mycken förvåning som smärta följande i hast
sammanrafsade ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>