Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ovärdig – förskjuten, som jag med full rättvisa
har blifvit – borde jag icke vanhedra dig – du rene
och gode – med mitt sällskap; men den vänskap, jag
alltid hyst för dig – och denna var åtminstone
uppriktig – om än allt annat af mig var flärd och
falskhet – gör, att jag tror, att du icke tillbakavisar min
utsträckta, skuldbelastade hand. Jag måste se dig,
trycka dig i mina armar, innan – – Kom för Guds
skull till mig genast! Min adress finner du på
inneliggande kort. För allt i världen nämn ingenting för
kamraterna; men kom, kom, därom bönfaller – därom
besvär dig
Din olycklige, ovärdige, brottslige
Henning.
Blekare än det papper, han höll i handen, stirrade
Napoleon några ögonblick framför sig, nära att falla i
däck. Men han hörde till de kraftiga naturer, som
snart återvinna sin fattning. Lika blek som förut, men
med en nästan imponerande bestämdhet i sin uppsyn,
framgick han till sekonden, som stod för sig själf, och
anhöll om permission.
»Hvad i Guds namn är det herrn säger?» sade
denne, leende, emedan Napoleon blifvit en af hans
favoriter, »permission nu, då permissionstiden redan
är slut?»
»För Guds skull, herr kapten, neka icke min bön!
Kanhända att en människas lif eller välfärd beror på,
att jag nu, just nu, får komma i land.»
»Förklara sig då närmare, min herre!»
»Jag kan det icke, jag får det icke – men, gode
kapten, tro mig på min heder, att ni kanske bereder
en människas olycka, om ni nu ej bifaller min
begäran. Dessutom så kastar jag mig i sjön och försöker
att simma till land, om ni nekar.»
Sekonden var en af dessa ädla, bildade
människovänner, af hvilka vår flotta till sin heder har många
att uppvisa. Han insåg, att den eljes så fromme,
lydige och glade ynglingen måtte hafva stora skäl till sin
så häftiga framställning. Han hviskade honom därför
i örat: »Permission kan jag icke ge herrn, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
