Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att blifva vår hjälte, sin piska friskt hvina, och han
känner sig glad att åtminstone en gång hafva kommit ur
den vanliga sköldpaddstakten. Men brunte är icke af
det – jag hade så när sagt – folket, som förtager sig
längre, än det bär utför. Nedkommen på jämn väg
tvärstannar han genast och skakar sitt envisa, lurfviga
hufvud under ett starkt frustande, hvars ton tyckes
antyda, att han funnit sig chikanerad öfver den honom
nyss öfvergångna behandlingen.
»Fan martere en sådan häst! fan regere en sådan
kärra! och fan reparere sådana vägar!» utropade
löjtnanten, halft misslynt, halft skrattande, och satte ifrån
sig piskan, under det han utsträckte sina långa ben, dem
han, för kärrans korthet skull, funnit sig nödsakad att
draga upp mot hakan under den snabbare farten
nedför backen. »Men gif nu den stackars kampen litet
bröd, bonde! så kryar han väl upp sig. Vid den här
tiden är det icke så godt att vara häst.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
