- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
177

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Och trumslagarn piskar sitt boricke-skinn,
        Och töserna snyfta: »Ja, dragen för hin!
                Ack, aldrig oss hände
                Så stort ett elände,
        Som när de ’muntaserna’ ryckte hitin!»


Som nu läsaren, liksom vår hjälte, kan vara trött
vid att färdas på landsvägen, vilja vi ej heller längre
där uppehålla oss, utan lämna honom med sin
sjungande bonddräng i det glada hopp, att vi snart få det
nöjet att återse honom, om icke till en början i egen
person, dock skriftligen.

Så skrifver nämligen Hjalmar efter befälsmötets
slut till sin käraste ungdomsvän, Gustaf L., som ännu
befinner sig vid krigsakademien:

                                V... maj 18..

                Min egen vän!

Du har troligen länge väntat på bref från mig,
men du bör besinna, att en stackars sate till underlöjtnant,
som gör sitt första möte, har annat att sköta än
att sköta sin korrespondens. Nu ändtligen, sedan jag
i fjorton dagars tid piskat den arma gevärskolfven, har
jag fått litet andrum, och min första lediga stund
ägnas dig, min trogne, bepröfvade vän. Jag vill
emellertid förskona dig från alla sentimentala utgjutelser om
vänskap och trohet och ditt och datt, ty det veta vi
ju båda förut, lika visst som att Gud lefver, att solen
lyser och att Cronstrands räknekonst är dödande tråkig.
Jag vill hellre, så godt jag kan, försöka att vara rolig,
och jag gifver dig därför här en liten beskrifning om
mitt första inträde vid regementet jämte hvad som
sedan passerat.

Den sjunde dennes vid middagstiden, under ett
hällande regn, kör en bondkärra med åttkantiga hjul
in genom en af staden V:s portar. I denna kärra
sitter moi-même, våt som en tupp, uti ett högst
bedröfligt tillstånd. Af en vid porten utställd korpral
underrättad, hvarest jag hade mitt kvarter, begaf jag mig
hasteliga dit för att ikläda mig min krigiska skrud,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free