Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan samlingen var utsatt till klockan 2 och jag
dessförinnan hade att uppsöka och uppvakta min
kompanichef.
Klockan slår tu, regnet har upphört, och det råder
en faslig uppståndelse i den goda staden, då
regementets öfver- och underbefäl, spel, trumslagare och
timmermän utrycka på stora torget, där de skola hålla
sina intressanta vapenöfningar. Alla stadens skol- och
gatpojkar hafva råkat i en utomordentlig extas, och de
göra i luften de djärfvaste skutt, under det de nyfiket
åtfölja hvarje liten truppafdelning, som uppmarscherar.
Små, små barn, sorn ännu ej kunna tala rent, stå
alldeles förtjusta på trapporna och pipa: »tett, tu! tett,
tu!» Ur alla fönster framtitta fruntimmersansikten, fula
och vackra, gamla och unga, om hvarandra, och
mången vacker kind färgas rödare, månget eldigt öga lyser
klarare, då någon af regementets »sötaste» balhjältar
marscherar förbi. Ack! i våra fredliga tider äro
kvinnor och barn de enda, som ännu alltjämt älska
militären, hvarför Gud dem rikligen belöne! De kunna
icke undvara grannlåt, och nog blifva äfven de svarta
frackarna bra enformiga i längden, det måste man
medgifva. Ej under därför, att allt ungt och skönt i den
goda staden V. gladde sig åt det blifvande befälsmötet
såsom åt en både andlig och lekamlig högtid.
Kompanierna voro nu uppställda, och rnan väntade
endast på nådi’ öfversten, ty höga herrar låta alltid
vänta på sig, som du vet. Men nu skulle man hafva
sett gatpojkarna! Deras glädje började snart att öfverstiga
alla gränser, och när de slutligen äfven fingo syn på de
brokiga trumslagarna och »piparne», dessa lefvande
afbilder af själfva »kille», utbrusto de i ett så skallande
jubel, att säkerligen Israels barn icke kunnat »halsa»
värre utanför Jerichos murar. Stadens tjänstepigor höllo
sig icke heller »för goda» att åskåda det storartade
uppträdet; ja till och med en och annan svart sidenhatt
var synlig bland den omgifvande skaran, hvilken, när
den blef allt för närgången, tillbakaträngdes af
öfverste-löjtnantens ordonnans, som gick där och sprättade uti
hvita underkläder, ehuru det blåste kallt och skarpt.
En ordonnans är verkligen en hund på två ben. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
