Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrar, hvilken sträcker sig från soluppgången i – i
– i väster, mine herrar, till solnedgången i öster, mine
herrar, lika fast står äfven denna eviga, sublima sats,
att premisserna förhålla sig till resultatet, mine
herrar, liksom – liksom – liksom – resultatet till
premisserna, mine herrar. På denna bergfasta grund har
jag byggt, mine herrar. Herr öfverstelöjtnanten har
nyss, lika enkelt som värdigt, lofordat min verksamhet,
mine herrar, mitt nit, mine herrar, och min
skicklighet, mine herrar. Hvad äro väl dessa beprisade
egenskaper, som jag gärna medgifver, att jag äger, mine
herrar, annat än – än – än – premisser, mine
herrar? Och resultatet, mine herrar, resultatet är det, att
jag uppryckt det mig i nåder anförtrodda regemente,
mine herrar, till en förut aldrig anad höjd af
fullkomlighet, mine herrar. Jag hoppas, att herrarne förstå
mig. Liksom vattenkolonnerna arbeta sig fram genom
den atmosferiska luftens kväfvande partiklar, mine
herrar, så – så – så, mine herrar, utgår äfven
resultatet, som ett renadt guld, ur premissernas degel, mine
herrar. Jag hoppas, att herrarne förstå mig. Och nu,
sedan herrarne lärt att känna min oförgripliga mening,
har jag intet vidare att tillägga. Gud välsigne er, mina
vänner!»
»Hvad säger du om vår nye Demostenes?» hviskade
min nye vän med den allvarsammaste ton i
världen till mig, som haft den största möda att kväfva
ett gapskratt under åhörandet af detta förfärliga nonsens.
»Hur i Guds namn är sådant möjligt?» frågade
jag tillbaka och bet mig i läpparna, så att blodet
hotade att springa ut.
»Ack, min vän! detta tal var alldeles ingenting
mot flera andra af samme värda person, dem jag har
bland min samling af pecoralia. Detta var tvärtom det
förnuftigaste, jag någonsin hört honom hålla. Den där
bilden om vattenkolonnerna var verkligen sublim.
Vattenkolonnerna, ha! ha! Undra hvar han fått det ordet
ifrån?»
Nu såg jag, till min häpnad, öfverstelöjtnanten
komma vacklande rakt mot mig. Han häftade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
