Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poetiska betraktelsers anställande. Han slösar med dessa
gåfvor som vår Herre med sin godhet, och det
konstigaste är, att
Ju mera han delar med sig,
desto mera har han kvar,
som Tegnér säger. Men jag ser, att den värde mannen
i fråga redan har echapperat för att i sin ordning
mottaga kårens uppvaktning under andre majorens
anförande. Sedan skola vi under tredje majorens anförande
uppvakta andre majoren, därefter, med äldste kaptenen
i spetsen, tredje majoren, och så vidare ’mit grazie in
infinitum’. Du har således en lång marsch för dig,
innan du får ingå i den fristad, som öfverstelöjtnantens
godhet för dig öppnat, Kom nu! Jag ser kamraterna
göra sig redo. Jag vill vara din gode Mentor, liksom
du skall visa dig såsom en lydig Télémaque.»
»Men hvarför kunde icke alla dessa uppvaktningar
göras här på en och samma gång?» frågade jag i min
enfald min nye vän, under det vi trängdes i förstugan.
En barsk kapten, som gick tätt framför mig, hade
olyckligtvis hört min fråga. Han vände det stora hufvudet
och sade med eftertryck: »Det anstår icke yngste
underlöjtnanten att resonera så där», och därmed vardt
jag dräpt, som man säger.
»Ja, där har du svaret, min gubbe lille», hviskade
min följeslagare. »Du får aldrig förundra dig öfver
någonting, huru rasande det än må vara, kom ihåg
det. Du skall veta, att detta är ett regemente, som,
för att begagna öfverstens egna ord, ’blifvit uppryckt
till en förut aldrig anad höjd af fullkomlighet’, och
därför äro vi så fullkomliga i vårt fjäsk, hvilket äfven
blifvit uppryckt till en aldrig anad höjd. Men du är
ung, du, och kan gärna springa. Jag för min del har
börjat att växa ifrån dessa galenskaper. Det är den
granna fracken, som i ungdomen narrar oss att blifva
knektar, och detta bara för de välsignade flickornas
skull, som, från barndomen vana vid sina granna dockor,
äfven sedan, då de ’hafva gått och läst’, vilja
hafva något ’lull-lull’ att leka med, såsom epåletter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
