Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Af förestående bref kan läsaren finna, att vår hjälte
icke fann sig så utomordentligt lycklig, som nybakade
underlöjtnanter i allmänhet göra. Hans fria sinne var väl
all mänsklig ordning undergifvet, men det föraktade
allt onödigt fjäsk och i synnerhet allt lågt missbruk af
den nästan obegränsade makt, som krigsartiklarna lagt
i förmäns händer. Härtill kommo äfven andra
bekymmer. Han var hvad man kallar nära pank, och han
hade ännu aldrig i sin lefnad vigilerat. Han hade
långt hellre velat gå mot ett fientligt batteri än till
en penningekarl att tigga om ett lån, som han icke
såg sig säker att kunna betala.
Nedstämd af dessa bedröfliga tankar, som vi
måhända litet hvar någon gång rufvat på, utgick han
en eftermiddag för att förströ sitt tunga sinne genom
rörelse i den fria luften. Han hade förut öfverräknat
sin klena kassa, och den befanns innehålla tio riksdaler
banko. Hvart kunde han komma med detta? Och
beväringsmötet skulle börjas påföljande dagen. Det såg
verkligen litet kinkigt ut, och vi kunna icke förtänka
Hjalmar, om han suckade så tungt, som om hela
Chimborazzo legat på hans bröst. Vi hafva redan sagt, att
han aldrig förut varit ute på vigilans. I ungdomen, då
man ingen kredit har, lefver man i lycklig okunnighet
om denna förfärliga manöver, men en gång utsläppt i
världen, har den medellöse ingen annan hjälp att
tillgripa.
Hu! det är tungt att gå på jordens yta
I munkedräkt och heta Peregrinus!
säger Nicander i sitt Runesvärd, men tusen gånger tyngre
är dock att gå på jordens yta i kronans rock och heta
Vigilantius eller något dylikt. Den första gången är
den värsta i allting och särdeles i lånevägen. Har man
blott en gång bitit hufvudet af skammen, går det
sedermera allt lättare, och för en stor del af våra unga
herrar nu för tiden går det till och med så lätt, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
