Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen så länge, men därjämte afvakta det första
lägliga tillfälle att kännbart få släcka sin småaktiga hämnd.
Men som lyckan troligen kommer att styra vår hjältes
vägar så, att denna hämnd uteblifver, kunna vi här med
godt samvete och ren glädje lämna den ädle
öfverstelöjtnanten, och detta för alltid.
Som Hjalmar var en stor älskare af naturens
skönheter, begaf han sig genast efter mötenas slut till det
härliga Kinnekulle, denna paradisiska lustgård vid
Vänerns strand, och inkvarterade sig där i en by hos en
förmögen bonde. Det var ett ljuft afbrott att från
trummornas dån, gevärens slammer, instruktörernas
kötteder och de arma soldaternas eviga, släpande: i-ett!
blifva försatt i de rika löfskogarnas enslighet bland
fågelsång och blomsterdoft. Han beslöt därför att dröja
här några veckor och inrättade sig till den ändan så
godt han kunde i sin lilla vindskammare, som hade en
förtjusande utsikt nedåt en liten vik med täcka holmar.
Längre fram på andra sidan sjön skymtade Halle- och
Hunneberg jämte kusten af Dalsland såsom långa blå
strimmor vid horisontens rand. Otaliga seglare syntes
nästan ständigt gunga fram på sjöns gulaktiga vågor,
och stundom sågs äfven den svarta röken från
skorstenen på någon ångbåt, detta ogement nyttiga, men
också ogement prosaiska hafsvidunder.
Hjalmar hade äfven försett sig med lektyr. Flere
af de bästa af våra poetiska författares arbeten lågo på
hans bord, men af dem alla föredrog han för
närvarande Stagnelius, och denne var hans ständiga
vademecum på hans ensamma promenader. Det var också
naturligt, att denne svärmande, passionerade och
glödande värme skald skulle anslå på ett så ungt och
varmt sinne som Hjalmars. Inom några dagar hade
han också själf blifvit en komplett svärmare, som
ideligen drömde om sin öfverjordiskt sköna Amanda,
hvilken han såg
»i blomman, i solen»,
samt
»kring jorden, kring polen».
Hjalmar var så lycklig eller olycklig, hvilket man
vill, att han hittills aldrig hade känt kärleken genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
