Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inseende, att han nu ej längre utan ätt vara rent
af ohöflig kunde gifva några undvikande svar, sade han:
»Om min herre vill hafva den godheten att följa mig,
skola vi höra efter.»
»Jag tackar er, Så snart mitt ekipage och mina
saker kommit i land, skall jag hafva den äran att göra
er sällskap. Törs jag be er dröja till dess?»
Hjalmar jakade med en stum bugning. Ekipaget
landsattes, ett spann frustande fullblodshästar förspändes,
och snart satt Hjalmar vid främlingens sida i den
präktiga engelska resvagnen, som han redan förut en gång
sett. Kusken smällde till med sin piska, och de ystra
fålarna, glada att vara komna på fast mark, stegrade
sig muntert och satte sedan af, allt hvad tygen höllo.
»Hvad tycker ni om mina hästar?» frågade
främlingen.
»Ack, de äro makalösa!» utropade Hjalmar, som
var en stor hästvän och som nu för dessa djurs
skönhet nästan för ett ögonblick kom att glömma den
skönas trolöshet.
»Ja, de äro i sanning rätt vackra. Jag köpte dem
af engelske ministern i Stockholm, hvarifrån jag nu
kommer.»
»Det måtte vara en svåra rik knase, den där»,
tänkte Hjalmar och betraktade främlingen, som nu
tycktes honom helt och hållet förändrad; ty det stränga
uttryck, som han förut funnit i hans ansikte, var alldeles
försvunnet och hade lämnat rum för ett mildt, vänligt
leende, som gjorde honom riktigt godt att se på. Men
hans betraktelser hunno icke att bli långvariga, ty de
snabba hästarna tillryggalade på få minuter det korta
afståndet mellan bron och den lilla byn, och
Andersa-mor blef icke litet förundrad, då hon såg en så
»forfaseli granner harre-vagn» hålla utanför hennes dörr.
Med förklädet i handen stod hon där och neg och neg
mot de utstigande herrarna. På främlingens fråga, om
hon hade något vidare rum att arlåta, svarade hon, att
hon väl hade ett, men att detta var alldeles för litet
för en så »stor harre».
»Betyder ingenting, kära mor. Blott jag får en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>