Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat resultat än suckar och sömnlösa nätter och som gör
en glad yngling till en pjunkig man, liksom du var, då
du förälskat dig i fästmön där uppe på Kinnekulle.
Men med denna flicka är det en helt annan sak: hon
är à prendre och lär dessutom hafva en betydlig
förmögenhet, hvarför jag icke på något sätt kan ogilla
ditt hastigt födda tycke.»
»Ack, hvad bryr jag mig om hennes förmögenhet,
endast jag kunde vinna hennes hjärta!» ropade
Hjalmar och suckade.
»Det ena goda förskjuter icke det andra», svarade
hans vän småleende, och samtalet afstannade.
Följande dagen underrättade herr Franck sin unge
vän, att han tagit en loge på stora operan och att han
dit bjudit gårdagens värd och värdinna jämte den
vackra svenskan; »och jag anhåller, att du vill blifva
hennes kavaljer», tillade han leende.
Att denna anhållan var tämligen öfverflödig,
bevisades bäst under spektaklet. Man gaf »Robert le diable»,
men hvad det unga herrskapet eller landsmanskapet
hörde på, icke var det på den vackra musiken. De
hviskande toner, som ömsesidigt gingo från de ungas
läppar, tycktes uteslutande taga hela deras
uppmärksamhet i anspråk, och hellre än att skåda sylfiden
Taglionis dans uti nunne-scenen i tredje akten, såg
Hjalmar in i den sköna grannens öga, där en hel värld af
milda känslor rörde sig. Vid det han så en gång
betraktade hennes rena, grekiska profil, hviskade han:
»Hur förunderligt! När jag ser er från sidan,
förefaller det mig nästan, som om jag skådat er en gång
förut – det är en bild, som jag länge gömt i mitt
hjärta – men det är omöjligt – kan icke vara annat
än omöjligt –»
Han märkte nu, huru flickan hastigt bleknade och
att en tår föll ned på hennes kind. Han fattade
hennes hand, som hon icke drog undan, och hviskade:
»Ni gråter? himmel! af hvad orsak?»
»Ack! det är ingenting», svarade flickan sakta, och
Hjalmar trodde sig känna, huru hans hand lent
trycktes tillbaka; – »jag kom endast att tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
