Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
straff, som jag förtjänt, rymde jag hals öfver hufvud
till Hamburg och begaf mig därifrån till Nordamerika,
hvarest det lyckades mig att erhålla en högst
fördelaktig emploi i en af dess större handelsstäder.
Undervisad af motgången, började jag nu ett annat lif, och
genom arbetsamhet och ordentlighet tillvann jag mig
snart min principals förtroende. Om ett par år antog
han mig till kompanjon. Affärerna gingo utomordentligt
lyckligt, och inom en kort tid hade jag förvärfvat en
betydlig förmögenhet. Det första bruk, som jag häraf
gjorde, var att betala alla mina skulder i Sverige med
ränta och allt. Men jag hade ännu en svår skuld, som
djupt tryckte mitt samvete hvarje gång jag tänkte på
den arma Cecilia. Store Gud! och jag visste dock icke
allt – jag hade ingen aning om, i hvilket förfärligt
tillstånd jag lämnat henne. Från mina korrespondenter
i Stockholm hade jag icke kunnat erhålla någon annan
underrättelse om. henne, än att de hört, att hon skulle
vara död, liksom hennes far. Det omutliga samvetet,
som till vår sanna förbättring aldrig tystnar, anklagade
mig nu ofta som hennes mördare; men huru mycket
mäktigare skulle det ej höjt sin röst, om jag vetat, att
jag bringat elände och vanära öfver den fallna. Dock,
om jag känt detta, hade jag kunnat till en del
godtgöra, hvad jag brutit – men nu trodde jag henne död,
och jag begrät henne ofta, på samma gång jag begrät
mitt eget felsteg. Om jag dock själf icke kände mig
lycklig, lyckades däremot alla mina företag, äfven de
djärfvaste, och min förmögenhet ökades med hvarje år.
Men när jag vistats omkring sjutton år där ute, greps
jag hastigt af en omotståndlig hemlängtan. Jag
realiserade därför allt, hvad jag ägde, insatte mina fonder
hos några rika handelshus i London och Hamburg samt
begaf mig åter till fäderneslandet, dit jag ankommit
blott få veckor, innan jag träffade dig, och, o underbara
försynens skickelse! äfven de arma varelser, som jag
störtat i olycka och elände. Jag hvarken kan eller vill
beskrifva de förkrossande känslor, som stormade inpå
mig, då jag i de fattiga kvinnor, som du uppmanat
mig att understödja, såg Cecilia och mitt barn. Nog
af, hon, öfver hvilken jag bringat vanära och elände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
